Jag möts av en icke svensktalande man som på knacklig engelska ber mig följa med upp i hissen. Knäpp tysta åker vi upp till 5:E och översta våningen där jag möts av ännu en man som inte pratar svenska. Han engelska är dock betydligt bättre än den förstes.
Inträngda i den lilla lilla hissen beger vi oss alla tre ner till plan två där mannen med den bättre engelskan kliver ur och öppnar dörren till lägenheten jag ska städa. Han är trevlig och förklarar för mig att jag kan ringa honom om det är något, vad som helst. Han frågar om jag dricker öl och bjuder ner mig till innegården med hans vänner för att äta. Jag säger att jag får fundera på saken, men han insisterar. Av artighetsprincip går jag med på att komma ner när jag har städat klart, men självklart slutar det inte där.
När jag kommer ner på gården möts jag av 8 glada ryska män som dansar glatt till deras hemlandsmusik. Det bjuds på grillat kött, lammkorv, öl och en mycket vitlökskryddad tsatziki. Under middagen blir jag medbjuden på Silja Line nästa helg av en av männen, vilket jag vänligt men bestämt försöker tacka nej till. Jag bjuder såklart förklarar han för mig, och jag kan inte annat än tycka det är riktigt trevligt med en man som vet hur kvinnor ska behandlas vid sin sida för en gång skull. Han ber mig dessutom att följa med ut på Disco senare under kvällen som han så fint kallar det, men jag skulle träffa min vän. Tack och lov får jag väl ändå säga. För hur mycket jag än gillade uppmärksamheten är han för det första mycket äldre än jag och för det andra helt fel person att träffa eftersom det har med jobb att göra. Han är för övrigt ingen jag skulle kunna ta hem till mamma o presentera, men det är alltid trevligt med lite uppassning och att få känna sig som en riktig dam ibland.
Han är inte särkilt snygg, klär sig inte snyggt, men han är otroligt trevlig och ger sig inte med att få med mig på kryssningen till Helsingfors nästkommande helg. Jag vet inte var det är, men han lyckas på nåt vis charma mig väldigt mycket. Jag kämpar för att inte låta honom vinna den kampen.
Han är inte särkilt snygg, klär sig inte snyggt, men han är otroligt trevlig och ger sig inte med att få med mig på kryssningen till Helsingfors nästkommande helg. Jag vet inte var det är, men han lyckas på nåt vis charma mig väldigt mycket. Jag kämpar för att inte låta honom vinna den kampen.
Efter nån timma tackar jag vänligt för maten och talar om att jag måste gå. Mannen som vill ta med mig på kryssning ber att å följa mig ut. Leker med tanken på hur det skulle vara att bli uppvaktad av denna man. Men jag vet att det inte är något jag skulle göra och låter det stanna där. Vissa saker ska man helt enkelt låta stanna vid fantasin... Men ett svin är han då inte.
